EU-projekt 3.0

Vi på potential12 har pratat om EU-projektens förträfflighet och fallgropar i mer än 20 år. De senaste åren har fler organisationer och anställda än vi kan räkna fått lyssna på en mix av fakta, tips och råd uppblandat med anekdoter och tokigheter kring olika delar av processen från projektidé till godkänt och redovisat projekt.

Även om en och annan av dessa utbildningar har ungefär samma rubrik idag som för sisådär 10 år sen är det ändå en stor skillnad på både innehåll och budskap. Till viss del beror detta på att vi under den här tiden har skaffat oss en större erfarenhet av att jobba med EU-programmen och på den generella utvecklingen i stort för EU-projekt. Detta tillsammans med att man inför varje utbildning tvingats analysera, definiera och reflektera över vad vi egentligen gör till vardags och varför vi gör det.

I backspegeln så tycker vi oss se vissa tendenser i hur organisationer som framför allt kommuner och till viss del regioner arbetar med EU-projekt i Sverige. Vår beskrivning av utvecklingen av det vi kan kalla för EU-projektarbetet, står sig kanske inte i en akademisk granskning, men om ni kan ha överseende med att verkligheten ofta är mer mångfacetterad och variationsrik än vad vi lyckas få fram i en blogg så kan följande observation kanske vara intressant att fundera kring.

EU-projekt 1.0
De första åren av EU-medlemskap, EU-projekt 1.0, präglades av pionjäranda och vad man kanske kan kalla för spontant deltagande. Man tackade ofta ja till deltagande i EU-projekt mer baserat på att en möjlighet dök upp än att det var rätt möjlighet. Arbetet var i större utsträckning drivet och beroende av eldsjälar/enskilda personers intresse. Ur ett organisatoriskt perspektiv låg fokus på att delta i EU-projekt som ett självändamål och på hur mycket bidrag man fick snarare än vad man skulle göra i projektet och hur resultatet skulle användas.

EU-projekt 2.0
Idag ser verkligheten något annorlunda ut och det vi beskriver som EU-projekt 2.0 har andra kännetecken. För det första ser vi att kompetensen att jobba med EU-projekt generellt är mycket större än tidigare och många organisationer har upparbetade kontakter på olika nivåer. Däremot är kompetens ofta koncentrerad på ett få antal verktyg/EU-program vilket får som effekt att projekt kan vara mer influerade av programmen än av de direkta behov som en organisation har. Svarar inte projekten mot ett specifikt behov i den ordinarie organisationen resulterar detta i ett lägre intresse av att implementera de resultat som produceras i projekten. Implementeras inte resultaten från projekten uppnås ingen nytta och projekten upplevs då ha slösat både tid och pengar. Och säkert också i viss mån förtroende för EU-projekt generellt.

EU-projekt 3.0
I vår framtidsbild – EU-projekt 3.0 – läggs mer tid och resurser på att prioritera och fokusera kring utmaningar och visioner som organisationen har. Det är dessa utmaningar som bestämmer vilka EU-projekt man driver och inom vilka program. Med det här förhållningssättet ökar chansen att organisationen driver EU-projekt som inte bara löser de viktigaste problemen som organisationen har utan också att man gör det med ett verktyg som passar både er idé och organisation. I slutändan handlar det om att ni arbetar för att uppnå en nytta av era EU-projekt och ni också har kapacitet att realisera den nyttan efter att projektet är avslutat. Detta arbete ställer krav på både organisationens uthållighet, ledning och medarbetarnas kompetens på flera olika områden men också i flera olika delar av processen.
​
​Det är också med den här bilden som vi skapar och utvecklar våra utbildningar samt de budskap som vi kommunicerar under en föreläsning.  

Fördelen med att arbeta med en gemensam vision om hur vi vill att EU-projektarbetet ska bedrivas är att även om olika målgrupper går olika utbildningar så driver de mot samma håll och bidrar på detta sätt till en gemensam syn på EU-projektens roll i en organisation.