Rubriken kan låta dramatisk, men i stora drag handlar det om en förändrad syn på EU-finansiering. De flesta vi pratar med använder sig allt oftare av det bredare begreppet ”extern finansiering” och inom detta är EU-finansieringen ett av flera hundra verktyg.
I grund och botten är det en sund utveckling, speciellt när man som vi argumenterar för att välja program som matchar behoven och möjligheten att omvandla projektresultaten till konkret nytta och förändring. I stort spelar det kanske inte så stor roll var pengarna kommer ifrån, så länge vi får ut det vi behöver från projektet.
Eller som Kinas tidigare ledare Deng Xiaoping sa: det spelar ingen roll vilken färg katten har så länge den fångar möss.
Förhoppningsvis är detta förändrade synsätt ett steg i rätt riktning för att hantera de problem som mycket forskning visar att EU-projekt har: få effekter och resultat som kan implementeras i ordinarie verksamhet.
Kopplingen mellan ordinarie verksamhet och EU-projekt är inte alltid tillfredsställande, och hur väl den upprätthålls bidrar också till att sätta gränser för vad man kan förvänta sig efter att projektet är avslutat. Detta problem är dock inte exklusivt för EU-finansiering. Liknande utmaningar kan hittas i användningen av projekt och i innovations- och utvecklingsarbete generellt.
Kopplingen mellan innovation, projektifiering av den offentliga sektorn och extern finansiering är intressant, men något som vi får återkomma till i ett annat inlägg.
No responses yet